Onlinebokning för fotografer: fotograferingar, handpenningar och att leverera galleriet

Maddie fotograferar bröllop och familjeporträtt från ett extrarum i västra Auckland. De första två åren bodde hela hennes bokningssystem i Instagram-DM. Någon skrev och frågade om en minisession i vår, hon svarade med priser, de tystnade, hon följde upp en vecka senare, de sa att de fortfarande var sugna, och någonstans i det där långsamma fram och tillbaka försvann hälften av dem. De som faktiskt bokade glömde ibland bort det, för en meddelandetråd är inget åtagande.

En bokningssida som svarar på frågorna åt dig

Det som åt upp Maddies kvällar var att svara på samma tre frågor: vad erbjuder du, vad kostar det och har du tid det här datumet. En bokningssida svarar på alla tre på en gång. Hon listade sina sessionstyper som en meny listar rätter: en klassisk porträttsession, en minisession, en hel bröllopsdag, var och en med längd och pris redan på kortet. En kund öppnar sidan, ser priset utan att fråga, väljer ett datum ur hennes riktiga tillgänglighet och bokar. Ingen tråd. Ingen uppföljning. Hon vaknar till en bokad lördag i stället för till en fråga om en.

En handpenning gör ett kanske till ett ja

Ett reserverat datum utan något bakom sig är det dyraste en fotograf äger, för du tackar nej till andra för att hålla det. Så Maddie lade en handpenning på varje session. När en kund bokar betalar de ett bestämt belopp i förväg, och resten förfaller på dagen. Pengarna landar direkt på hennes konto, inte hos en plattform. Effekten handlar egentligen inte om pengarna. Den handlar om att en person som betalat en handpenning dyker upp, och en som inte gjort det ibland inte gör det. De uteblivna kunderna som brukade kosta henne en hel lördag upphörde nästan helt.

Handpenningen handlade aldrig om pengarna på dagen. Den handlade om att veta att dagen faktiskt var verklig.

Galleriet bor på samma länk

Här är delen som överraskade henne. Kunden som bokade fotograferingen har redan en inloggning på Maddies sida, kopplad till mejladressen de bokade med. Så när redigeringen är klar laddar hon upp bilderna i ett privat galleri på samma konto, och kunden ser sina bilder där de redan förväntar sig att titta. Inget nytt verktyg att lära sig, ingen extern bildvalstjänst med eget lösenord, ingen zip-fil som fyller en inkorg. De öppnar länken de redan hade, och där ligger deras bilder.

Galleriet gör två jobb samtidigt. Det levererar arbetet, och det säljer tilläggen. Maddie inkluderar ett bestämt antal redigerade bilder i priset, och kunden hjärtar dem de vill ha. Om de blir förälskade i fler än de som ingår visar galleriet exakt vad tilläggen kostar, de betalar, och först då låses nedladdningen i full upplösning upp. Fram till dess är varje bild en vattenmärkt förhandsbild i webbupplösning. En envis person kan skärmdumpa en förhandsvisning, men allt de får är den vattenmärkta versionen, vilket är hela poängen.

Vad hon slutade göra

• Svara på DM om pris och lediga tider ett i taget, på kvällen, efter en hel dag med fotografering
• Jaga handpenningar via banköverföring och stämma av vem som faktiskt hade betalat
• Betala för ett separat verktyg för bildval och gallerier ovanpå allt annat
• Missa försäljningen av extra bilder och kopior som brukade glida bort i ett uppföljningsmejl ingen skickade

Inget av det här kräver att en fotograf blir affärsmänniska över en natt. Du lägger upp dina sessioner online, du slår på en handpenning, och du levererar galleriet där kunden redan är. Administrationen flyttar i tysthet bort från dina kvällar, de uteblivna kunderna tonar bort, och merförsäljningen som brukade falla mellan stolarna dyker upp av sig själv. Du får kvällarna tillbaka till redigering, eller till att inte redigera, vilket efter en bröllopssäsong är sin egen sorts lyx.